hjuliaa

Svar: Måste bara börja med att säga, kul att du kommenterar :) Jag har faktiskt alltid varit smal, eller jag har alltid kunnat äta vad jag vill utan att gå upp i vikt. Men när jag var sju-åtta-nio år (någon stans där) så slutade jag äta under en period (kanske ett år eller så). Asså jag åt ju och så, men bara onyttiga saker. Jag tyckte allting var äckligt och levde på mina gamla torra mackor. Hade problem med att tugga kött så det åt jag inte osv... Jag blev grymt smal, man såg revbenen, mina lår var lika smala som mina vader... Jag mådde inte så bra den tiden, var nästan aldrig i skolan, grät hela tiden och kunde inte gå någon stans utan min familj (eller mamma typ)...

Men tiden gick ju och jag började äta och så, började sova borta igen osv... Men hur mycket jag än åt så blev jag inte tjockare. jag levde på allt onyttigt till dagen jag såg att jag hade gått upp i vikt, inte bara ett kilo... (sommaren 2008). Så jag bestämde mig för första gången att ha sockerförbud, och gick ner alla kilon igen och fick min vanliga kropp lagom till Thailand. Fram till sommaren var jag nyttig, fast fortfarande smal, för jag mådde bra av att vara nyttig.

Under julen har jag gått upp ganska mycket i vikt. Sakta men säkert går det, men nu är jag tillbaka som 2008. det är såklart inget jag vill, så jag kör på sockerförbud till sommaren. Mina vänner tycker inte det är bra, dom säger att när jag blir nyttig får jag anorexia, för jag inte äter någonting. Men så är det faktiskt inte... Jag har alltid ätit lite och s kommer det alltid att vara, vissa perioder mår man sämre och äter mindre. jag äter bla inte ketchup, smör, sylt osv... vilket dom tycker är fel, men inte jag. Jag trivs med att vara nyttig, jag mår bra av det .. plus att man får ett bra resultat!

Hoppas du fick svar på frågan :)